My wife, who is Danish, is attempting to teach some new arrivals Swedish. They always offer her lots of food when she visits them. There’s a clear rule come dining-time: nobody starts until everyone’s at home! After all, it’s at the dining table all the events of the day are discussed.
If they visit us, they always bring extra food. Food that gets people talking. There are discussions, misunderstandings; we do lots of googling, laugh, and have another bite. This is an example of collective learning – constantly.
Listen, damn it, as those of us working with Honk Please always say. Listen to the conversation and where it might take you, take us… and remember, never eat alone.
Different views of how the world is put together can, after all, meet and be hashed out around the dining table. At the table, our conceptions of the world can be jointly, slowly adjusted – step by step, bite by bite. The current systems are being questioned by more and more people. Nobody knows the solutions or where we’re going. All we know is that we can’t go on like this. Mass-producing food, only to throw a third of it away.
We should have politicians at the dining table. The food producers. The restaurateurs. We’re sitting here, waiting for them, before really kicking off the conversation. Before we discuss any rethink regarding waste production (how coffee cups can be made from coffee grinds) or how apps and modern technology can be used to redistribute excess goods.
Research is ongoing, new technology can save the world. Honk honk. But it’s the conversation itself which creates meaning, coherence, and an understanding of what can actually be changed with the aid of technology. A sound thought coming out of Cirkular Haus in Berlin, a building entirely furnished with recycled materials: All material should be reusable after you’ve used it.
Let’s elevate that thought to a community level – let’s imagine that everything we relinquish should be able to be re-used by others. Then we create a much larger cohesion, both with those who came before us as well as with what comes after. A collective think. More togetherness, less loneliness.
In their new manifesto, “The Next Denmark April 2018”, the green political party The Alternative writes that they want to introduce democratic conscription. In order to give everyone an understanding for democracy, and how everything that’s connected is about to fall apart. It would be conscripted to carry a dialogue with your fellow humans; a duty to take part in the communal responsibility of trying to solve the challenges. A duty to always eat with others, and to share.
Honk, right now, around us; honk there are big challenges. So get yourself some nice grub, look around, and invite some people to your table to talk about it. How was your day? Can we make tomorrow better?
[Article in Swedish below – originally posted on June 20, 2018]
Vi borde ha med politiker kring matbordet
Min fru, som är danska, försöker lära ut svenska till några nyanlända. De bjuder alltid på mängder av mat när hon är hemma hos dem. Det finns en tydlig regel när det ska ätas: här börjar ingen förrän det att alla är hemma! Det är ju trots allt runt bordet som dagen och alla dess händelser diskuteras.
Om de kommer hem till oss, då tar de med sig extra mat. Mat som får folk att prata. Det blir diskussioner, missuppfattningar, vi googlar mycket, skrattar och tar en till tugga. Det är ett exempel på kollektivt lärande – hela tiden.
Lyssna för fan, som vi som jobbar med Honk Please brukar säga. Lyssna till samtalet och var det kan ta dig, ta oss… Och kom ihåg, ät aldrig ensam.
Det är ju trots allt där, runt matbordet, som uppfattningar om hur världen hänger ihop kan stötas och blötas med andra. Runt bordet kan vi gemensamt och långsamt justera våra världsbilder, steg för steg; matbit för matbit. Allt fler människor ifrågasätter dagens system. Ingen vet vilka lösningarna är eller var vi är på väg. Det enda vi vet är att vi inte kan fortsätta så här. Med att massproducera mat, och sedan kasta bort en tredjedel.
Vi borde ha med politiker kring matbordet. Matproducenterna. Restauratörerna. Vi sitter och väntar in dem innan vi drar igång samtalet på allvar. Innan vi diskuterar nytänk kring waste production (hur kaffekoppar kan göras av kaffesump) eller hur appar och modern teknik kan användas för att omdistribuera överskottsvaror.
Forskning pågår hela tiden, ny teknologi kan rädda världen. Honk honk. Men det är samtalet i sig som skapar mening, sammanhang och förståelse för vad som faktiskt kan ändras med teknikens hjälp. En sund tanke från Cirkular Haus i Berlin, en byggnad som är inredd med bara återvunnet material: Allt material ska kunna återanvändes efter det att du har använt det.
Låt oss lyfta upp den tanken på samhällsnivå – låt oss föreställa oss att allt vi lämnar ifrån oss ska kunna återanvändas av andra. Då skapar vi ett mycket större sammanhang; både med de som kom före och det som kommer efter oss. Ett kollektivt tänk. Mer gemenskap, mindre ensamhet.
Det politiska partiet Alternativet skriver i deras nya manifest: ”Det næste Danmark, april 2018” att de vill införa demokratisk värnplikt. För att alla ska få förståelse för demokrati och hur allt som hänger ihop håller på att fallera. Det ska vara värnplikt på att ha dialog med dina medmänniskor; en plikt att delta i det gemensamma ansvaret för att lösa utmaningarna. En plikt att alltid äta med andra och dela med sig.
Honk, det sker nu, runt oss; honk stora utmaningar. Så fixa lite gott käk, se dig omkring och bjud några till bords och prata om det. Hur var din dag? Kan vi göra imorgon bättre?
