Niklas Wennberg wants to change the current view of what belongs on a city block, with the goal of getting more varieties of urban food production in the cities. As the founder of Stadsjord, he fought for years to get livestock pigs into the city. Now his focus is on aquaponics, a system for the combined growing of vegetables and raising fish.

– We want to manage undefined landscapes like empty lawns and do something more concrete with them, something which would create inclusion and food production in a neighborhood. I started out with pigs, and now water-living pigs are my focus. Fish that eat, like pigs, everything, Niklas Wennberg says, and goes on:

– Everyone talks about how we should eat Swedish meat, but nobody’s talking about that we should be eating Swedish fish. Only 20% of the fish we eat today comes from Sweden.

In a walk-in freezer in an old factory in central Gothenburg, Stadsjord have established an aquaponic facility with tanks full of fast-growing fish, such as tilapia and clarias. In just 50 square meters, two tonnes of fish can be produced on land every year. This is the equivalent of the annual consumption of one hundred people.

– We provide the fish with protein-rich feed, which also gives very nutritious water. When raising fish, that water would normally be poured into the ocean, but the ocean is over-nourished and doesn’t want more nutrition. From the two tonnes of fish we raise in a year, we get twenty tonnes of plant nourishment, which we use for growing our vegetables. Aquaponics is what makes it a loop, connecting vegetables and fish. It’s a technique which was used in the old days of agriculture, and it’s several thousand years old.

Niklas explains that there is currently a war in the world regarding what type of fish to eat; the “pink” fish, such as salmon and tuna, popular in the western world today, or the fish more traditionally eaten in Asia, such as carp fish and varieties of catfish.

– Salmon and tuna are predators that have a larger effect on the environment, and when we consume them, we disturb the rest of the ecosystem. It’s better to consume water-living pigs, the fish that eat everything. We have to start consuming omnivores and herbivores, such as catfish; the fish that have been consumed in Asia throughout the ages.

Niklas has just finished a full day when we meet with him. Forty visitors from China have come to Gothenburg and Slakthuset to learn more about how aquaponics could be used in the future to produce food in big cities in China. It is estimated that around 250 million Chinese people will be moving from rural areas and into the big cities in the coming years, which puts big demands on food provision.

– Asia currently has 93% of the aquaculture facilities in the world today, but too many people are still falling for salmon. Nice hotel restaurants in Vietnam serve salmon rather than the local fish, a development going completely in the wrong direction. I want to show the world that we in Sweden are trying to bring about a shift in protein.

Niklas isn’t saying we should completely give up on eating salmon, but we should reevaluate what other fish we also consume. In the current model, we’re overfishing our oceans, and that is not sustainable in the long run.

Niklas himself has a lot of experience with sustainability in the fishing sector. He was a part of building the first system for eco-labeling fish and shellfish in the Nordic countries, thus joining the authorities with fishers, researchers, and the consumers. He worked throughout ten countries in south-east Asia to set a standard around sustainability in the biggest fishing nations in the world. He says the current system of eco-labeling which he helped put in place is dysfunctional – and should receive more criticism. Stadsjord has received funding from the Swedish Board of Agriculture to research how to possibly bring about another labeling system for waterborne protein.

– The government is starting to understand that we shouldn’t be farming fish in the ocean using current technology, but also farm fish in the cities and rural areas. Fish and vegetables are going into the new, urban neighborhoods.

– If ten percent of all the classrooms in Stockholm were made into aquaponic facilities, Stockholm would be entirely self-sufficient in fish.

Niklas’ water-living pigs have garnered a lot of interest among the gastronomic elite in Sweden, and the fishes have been served at several Michelin restaurants. In Hyllie in Malmö, a suggestion focusing on sustainable neighborhoods recently won a design competition. Aquaponics are included in the suggestion from Wingård Architects and Gehl Architects, and Stadsjord will be in on developing facilities for raising fish and growing vegetables at one of the priciest addresses in Sweden.

– The big elephants are coming along, and they can afford well educated people who can hang out with us and learn more about aquaponics. Looking at the carbon dioxide emissions per kilogram of fish, we’re at a similar level to vegetables. We’re talking about maybe one hundredth of the levels of eco-labeled fish. Using aquaponics we can decrease our impact on the environment beyond talking about organic.

The plan, going forward, is to establish more aquaponic facilities around the country, which will be run by local actors. Stadsjord hosts educations in order to teach others. The 50 square meter aquaponic facility in Gothenburg only took three weeks to build. It should be easy to build and run the facilities in a small area, Niklas says. There are currently orders for new facilities in Lerum and Olofström.

– We’re not saying we’ll start small and then scale it up; we want to work on an extremely small scale. We believe in connecting smaller facilities, making copies of our facility in other places. It’s fun that we’re not alone. This is a question that concerns everyone: how are we going to get food without ruining the environment?

[Article in Swedish below – originally posted on June 12th, 2018]

Att odla fisk på land

Niklas Wennberg vill ändra den rådande uppfattningen om vad som hör hemma i ett stadskvarter, med målet att få in flera former av urban matproduktion i städerna. Som grundare av Stadsjord stred han i år för att få in slaktgrisar i stan. Nu ligger hans fokus på akvaponik, en kombinerad odling av fisk och grönsaker.

– Vi vill förvalta odefinierade landskap, som tomma gräsmattor, och göra något mer konkret med dem som skapar inkludering och matproduktion i ett kvarter. Jag började med grisar och nu är vattenlevande grisar mitt fokus. Fiskar som äter som grisen, allt, säger Niklas Wennberg och fortsätter:

– Alla pratar om att vi ska äta svenskt kött, men ingen pratar om att vi ska äta svensk fisk. Bara 20% av fisken vi äter idag kommer från Sverige.

I ett frysrum i en gammal fabrik i slakthusområdet i centrala Göteborg har Stadsjord anlagt en akvaponisk anläggning med tankar där det simmar runt snabbväxande fiskar som tilapia och clarias. På ett utrymme på bara 50 kvadratmeter kan två ton fisk per år produceras på land, vilket motsvarar årsförbrukningen för hundra personer.

Niklas Akvaponik stadsjord– Vi matar fiskarna med proteinrikt foder och då får man också näringsriktigt vatten. Normalt häller man ut det vattnet i havet när man odlar fisk, men havet är övergött och vill inte ha mer näring. Från de två ton fisk vi odlar på ett år får vi tjugo ton växtnäring som vi använder i våra grönsaksodlingar. Akvaponik är den kopplingen mellan grönt och fisk, att allt blir cirkulärt. Det är en mångtusenårig teknik som också användes i det gamla bondbruket.

Niklas förklarar att det idag pågår ett krig i världen kring vilken typ av fisk man ska äta, den ”rosa” fisken som är populär i västvärlden idag, som lax och tonfisk, eller den fisken som traditionellt ätits mer i Asien, som karpar och kattfiskar.

– Lax och tonfisk är rovfiskar som har större miljöpåverkan, och när vi äter dem rubbar vi ekosystemet i övrigt. Det är bättre att äta vattenlevande grisar, sådana fiskar som äter allt. Vi måste börja äta omnivorer och herbivorer så som malar; fiskarna man käkat i Asien genom alla tider.

När vi talas vid har Niklas precis avslutat en heldag med en grupp på fyrtio kineser som kommit till Göteborg och Slakthuset för att lära sig mer om hur akvaponik skulle kunna användas för matförsörjning i kinesiska storstäder i framtiden. Det beräknas att runt 250 miljoner kineser kommer att flytta från landsbygden och in i storstäderna inom de kommande åren, vilket ställer stora krav på matförsörjningen.

– Asien har 93% av världsmarknaden av vattenbruk idag, men ändå håller för många på att falla för lax. Fina hotellrestauranger i Vietnam serverar lax istället för den lokala fisken, en utveckling i helt fel riktning. Jag vill visa världen att vi i Sverige försöker få till ett proteinskifte.

Niklas menar inte att vi helt ska sluta äta lax, men att vi borde omvärdera vilka andra fiskar vi också äter. Med den rådande modellen överfiskar vi våra hav, och det är inte hållbart i längden.

Själv har Niklas lång erfarenhet av hållbarhet inom fisksektorn. Han var med och byggde nordens första system för miljömärkning av fisk och skaldjur, och knöt då ihop myndigheter med fiskare, forskning och konsument. Han jobbade i tio länder i Sydostasien för att sätta en standard kring hållbarhet i världens största fiskenationer. Idag menar han att den rådande miljömärkning han var med och satte är dysfunktionell – och borde kritiseras ännu mer. Stadsjord har fått ta emot bidrag från Jordbruksverket för att utforska hur man kan ta fram en annan typ av märkning för vattenburet protein.

– Staten börjar förstå att vi inte ska odla fisk i havet med rådande teknik, utan också i städerna och på landsbygden. Fisk och grönsaker ska in i de nya urbana kvarteren.

– Om man gjorde om tio procent av alla klassrum i Stockholm till akvaponiska anläggningar, då skulle Stockholm bli självförsörjande av fisk.

Niklas vattenlevande grisar har fått stort intresse bland den gastronomiska eliten i Sverige och fiskarna har serverats på flera Michelinkrogar. I Hyllie i Malmö vann nyligen ett förslag med fokus på hållbara kvarter en designtävling. I det förslaget från Wingård Architects och Gehl Architects finns akvaponik med, och Stadsjord kommer att vara med och ta fram anläggningar för att odla fisk och grönsaker på en av Sveriges dyraste adresser.

– Nu kommer de stora elefanterna också och de har råd med välutbildade människor som kan hänga med oss och lära sig om akvaponik. Om man tittar på koldioxidutsläppet per kilo fisk så ligger vi på en liknande nivå som grönsaker. Det handlar om kanske en hundradel så mycket som den miljömärkta fisken. Med akvaponik kan vi minska vår miljöpåverkan bortom att prata om organiskt.

Framåt är planen att fler akvaponiska anläggningar ska anläggas runtom i landet, som kommer att drivas av lokala aktörer. Stadsjord håller i utbildningar för att lära andra. Den akvaponiska anläggningen i Göteborg på 50kvm tog bara tre veckor att bygga. Det ska vara enkelt att bygga och drifta anläggningarna på liten yta, menar Niklas. Nu finns det beställningar på nya anläggningar i Lerum och Olofström.

– Vi säger inte att vi börjar i liten skala och att vi sen ska skala upp; vi vill jobba med extrem småskalighet. Vi tror på att koppla små enheter till varandra, att göra kopior av vår anläggning på andra ställen. Det är kul att vi inte är ensamma. Det här är en het fråga som berör alla, hur ska vi fixa käk utan att förstöra miljö?