Stefan Wendin har jobbat inom byråvärlden i flera år som kreativt ansvarig och digital strateg i både Sverige, London och New York. Sedan några veckor tillbaka har han bestämt sig för att gå ner i tid och lägga två dagar i veckan på att träffa och hjälpa andra människor och organisationer, med livsfilosofin att ju fler infallsvinklar man har, ju bättre blir lösningen.



– Den smartaste i rummet är alltid rummet och aldrig den enstaka individen, menar han.

– Idag tvingas ledare och organisationer att göra saker annorlunda för att överleva. Fram till nyligen pressade man en skiva och sålde den färdiga produkten; man gjorde en reklamfilm och publicerade den. Man gjorde helt enkelt en master, och sen var jobbet klart.

I en nätverksvärld, där det är omöjligt att veta vad alla vill ha, är allt istället en ständig process. Början och slut är inte längre tydliga eller ens nödvändiga.

– Allt vi gör blir en levande prototyp, och hur man som individ eller organisation förhåller sig till det är intressant – speciellt när vi som bekant älskar förändring, bara vi inte själva behöver förändra något.

Karriären började Stefan inom den fotobaserade konsten, något som snabbt överskred till modefotografi. Efter det dröjde det inte länge fören han halkade in på reklamfotograferingar, men gick sedan över till rollen som kreatör och art director följt av att själv bli Creative Director på byråer som Great Works, SapientNitro och Cheil Worldwide. Idag sitter han bla. som kreativt ansvarig på Britny.

– Den gemensamma nämnaren i karriären har väl egentligen alltid varit ”Hur svårt kan det vara?” Varför kommer Art Directorn med en inkomplett ide till fotograferingen? Varför är det så svårt för Strategen att göra sitt jobb? Varför gör inte kunden detta själva?

Stefan menar att digitaliseringen egentligen bör ses som en nätverkande revolution.

– Den har möjliggjort en sammankoppling av allt och alla, och i det skapat en form av demokrati vi sällan skådat, på gott och ont. Möjligheterna är ju oändliga, vilken drömvärld att få lösa riktiga problem. Fundera på tanken att just idag är den långsammaste dagen i framtidens historia; aldrig någonsin kommer det gå så här sakta. Jag är del av den sista generationen att växa upp utan internet och den första att samtidigt få uppleva en artificiell intelligens smartare än mig själv. Vilken otrolig möjlighet!

En aspekt av dagens samhälle som Stefan gillar är att man alltid kan testa nya idéer utan att på förhand behöva oroa sig för vad rätt svar är.

– Det bästa med att göra fel är ju att man är på den absolut bästa platsen för att göra rätt, det är ju bara att vända på steken. Då blir det supertydligt vad man ska göra om man gått efter mantrat ”First impression last,  yta yta yta.” Vad händer om vi vänder på det och istället för att börjar med att fråga oss; vilket är det egentliga jobbet som ska bli gjort? Hur skapar jag ett värde och gör saker enklare och lite snabbare? Först sen kan man börja sminka grisen, men då har man nog en fantastisk lösning.

Sedan tre veckor tillbaka lägger Stefan en dag i veckan på att jobba gratis med att hjälpa andra med sitt nätverk och sina erfarenheter. Det kan vara som mentor, med en föreläsning/workshop, eller som något helt annat. Från början var det tänkt som ett ge tillbaka projekt, men oj vad fel han egentligen hade, berättar han.

– Jag lär mig mycket av att träffa folk som jag annars träffar allt för sällan. Att ta del av deras synvinklar och utsätta mig själv för andras situationer. Jag får argument som jag inte får i min vardag. Att sitta 10 kompisar på en byrå i samma lata Acnebyxor och låtsas som att man har olika åsikter och infallsvinklar är larvigt, för att inte tala om det manliga styrelserummet i enhetliga kostymer, skrattar Stefan.

– Det är till exempel fint att prata om en 50/50 modell. Som man sitter jag på 80 % av makten. För att någon annan ska kunna gå upp från 20-50, måste jag flytta på mitt lata arsle och släppa fram folk. Jag tror att en sjukt stor del är att lyfta kvinnliga förebilder för att möjliggöra förändring. Men så tror jag även att alla dessa män, för det är många, behöver fatta att det inte är ett svaghetstecken att gå ner i tid och spendera den med att finnas där för andra, menar Stefan.

Tillsammans med Clara Kviberg  och Olle Svensson har han även startat bolaget Co:LABx med syftet att hjälpa organisationer att lösa problem genom innovation och direkt implementation av själva “hur:et”. Affärsutveckling och innovation som leder till ett behov av transformation. Samt förändrings- och kulturarbete, grupputveckling och ledarskap – vilket är grundläggande för att faktiskt kunna driva igenom transformation på riktigt.

– Vi vill lära företag att faktiskt förändra sig, att skapa nya flöden och resultat. Det är idioti att förvänta sig nya resultat om man hela tiden gör samma saker, man måste tänka nytt. I en värld som går snabbare och snabbare räcker det inte att köpa till sig kunskapen, den måste genomsyras i allt man gör.

Förr (och egentligen även idag) var det vanligt att byrån/konsulten själv satt på alla kunskap och skapade ett slags beroendeförhållande för kunden. Men Stefan ser hellre att man ska lära ut tankesätt till kunden, och ge dem verktyg för att tillsammans skapa förändring och innovation.

– Jag tänker att vi generöst lär dom allt vi kan. Det underbar i det är ju att vi då tvingas att utvecklas ännu snabbare.

– Strategier och planer i alla ära… Men vi vet alla vad som händer när krisen knackar på dörren, det är ju inte så man rusar in på kontoret, sliter upp byrålådan och läser krishanteringsmanualen som man fick på den där konferensen.När en kris väl kommer, då handlar vi ändå på reflex.

– Eller för att citera den person som lärt mig allt jag behöver veta om strategi, ”everyone has a plan until they get punched in the face” – Mike Tyson.

Stefan vill utmana företag och organisationer att handla, testa, misslyckas och göra om på nytt.

– Istället för att prata om saker, testa dem och se vad som händer. Vad händer om jag lägger in två techtjejer i en workshop och killarna är projektledare istället, eller varför inte en forskare och en vaktmästare, eller att helt enkelt strunta i yrkesroller och huruvida man bor i Bromma eller ej. Titta på det personer har upplevt istället och har med sig in i gruppen. Använd den kollektiva intelligensen i skapandeprocessen. Det skapar något helt annat. Jag tycker man har ett ansvar som chef att se på förordnade konstellationer i ett företag och att omstrukturera dem, eller i samhället i sin helhet. Vi är alla ansvariga för den värld vi lever i; den blir vad vi gör den till.

– Jag tror inte på fasta team och roller längre. Allt handlar om nätverk; det handlar om att ha rätt typ av personer på rätt problem. Ju fler infallsvinklar, desto bättre. Vi behöver ju inte bara leta efter fler vita män i kostymer.

Varför stanna här hemma? Vi behöver inte låtsas att vi vet vad folk på andra sidan jorden tänker längre, utan vi kan fråga dem, vi kan jobba tillsammans i realtid, dela kunskaper och lära oss av varandra om det sedan är ett 24 timmars globalt hackathon eller något annat det upptäcker vi tillsammans, menar Stefan.

– Hur man får saker att hända? Enkelt man gör bara som Jim Carrey i Yes Man, det handlar bara om att säga ja och att göra. Alla kan snacka, men det är först när man gör saker som det verkligen händer något, och det enklaste sättet att lära sig på är ju trots allt att göra fel.