Jag är intresserad av hur vi ska äta för att göra världen bättre.”

Clara Åhlvik kallar sig curator, kulturstrateg och matimpressario. Det beror lite på var hon befinner sig och vad hon för tillfället arbetar med. Hon driver eget men är ingen digital nomad, men kanske en nomad av klassiskt snitt som arbetar med hjälp av analoga och digitala verktyg.

Mest känd är hon som curator inom utställnings- och museivärlden. Hon stod bakom den omdebatterade utställningen ”Ond design” på Röhsska museet i Göteborg 2013 och är ansvarig curator för det nya Scenkonstmuseet i Stockholm (feb 2017). Hon har också varit chef för konstutställningarna på Bo01, den stora bomässan i Malmö, utställningschef på Riksutställningar, VD på Svensk Form och intendent på Jönköpings läns museum, samt producerat utställningar som Take Action på Världskulturmuseet och Craftwerk 2.0 på Jönköpings läns museum

Clara är aldrig riktigt densamma som när man mötte henne sist. Hon försöker förändra världen och den förändrar henne. En aldrig avslutad process.

– Men det är människor som är det intressanta, säger Clara, och hur människor uppfattar världen. Jag är så nyfiken på att finna nya sätt att se världen och tingen på.

Clara har en stark integritet, den märks. Samtidigt tycker hon om att vara inblandad i mängder av processer med människor och grupper i de jobb hon gör. Hon har egen firma och arbetar på uppdrag.

– För mig handlar det om att finna nya frågor som leder till förändrade perspektiv och en lust av spana i omvärlden för att hitta svar, säger Clara. När du gör det sker en utveckling och du kan kommunicera processen och resultatet med andra. Så kan en utställning bli till.

För Clara är aktivismen viktig i det som görs. Att människor själva tar aktiv del och skapar. När hon för några år sedan fick klart för sig att många ansåg ungdomar för politiskt ointresserade, började hon granska detta. Clara upptäckte att ungdomar var politiska på andra sätt än de traditionella, via föreningar. Mainstreamsamhället hade svårt att förstå detta. Det ledde bland annat till att utställningen Take Action på Världskulturmuseet fick en del som skildrade DIY (Do It Yourself) inom textilt hantverk, dominerat av kvinnor, som stickgrafitti mm.

– Vi blev fullständigt utskällda för den, säger Clara, förändra världen kunde uppenbarligen bara män med vapen och tegelstenar.

Världen förändras hela tiden. Clara menar att det går framåt mot ökad insikt. Det är faktiskt bättre nu än på 1800-talet. Men vi är oftast fast i vår egen tid och har svårt att se och omfatta det nya som kommer.

– Det var som på 1800-talet när man tittade på den snabba befolkningsutvecklingen och trodde att det skulle bli så otroligt mycket fler hästekipage på gatorna med trängsel och så skulle det bli en sanitär olägenhet med all hästskit.

– Vi kan skratta åt denna naivitet, säger Clara, men vi är ju i samma situation. Vi tror ju fortfarande på alltfler bilar på gummihjul och trafikstockningar.

När samhället är inne i en kraftfull förändringsfas, som nu, så blir det en grogrund för en massa konservativa strömningar. Vi kan inte bara fördöma detta, man måste också förstå att förändringarna skapar extrem osäkerhet och otrygghet. Samhällets grundvalar rubbas ju.

– Vi fattar grejer och är trygga, sen förändras saker och vi blir otrygga och vill då tillbaka till det bekanta, säger Clara.

Clara känner sig i denna tid stärkt som världsförbättrare.

– Vi står nu i en övergång från konsumtions- och industrisamhälle till något annat, mer digitaliserat. Det gamla kommer inte att överleva. Vi vet inte vad som kommer men vi måste göra något åt detta ohållbara samhälle.

Clara är aktivist och gör ofta saker med andra människor. Hon startade Food Lab West i Västra Götaland. Ett nätverk för aktörer inom matrörelser som verkar för intressant och nyskapande matproduktion utifrån mångkultur och social integration.

Clara var även med och startade konceptet FoodMaker som är en utbildning under Changemaker Educations och som nu är inne på sitt fjärde år. Hon är själv en populär föreläsare på temat att mat är mer än bara mat. I maten finns de flesta samhällsfrågorna representerade.

– Jag ser mig själv som en slags matimpressario, säger Clara. Jag satt och pratade med en engelsk kollega om mat. Jag sa: ”Jag är intresserad av hur vi ska äta för att göra världen bättre”. Vi äter på olika sätt, har olika mat-historier. Han sa till mig, du är någon sorts matimpressario. Han hade rätt, jag vill vara en gränsöverskridare, en impressario på det här området. Faktiskt i allt jag gör! Om inte annat så skapar begreppet bra samtal.

Trots sin dokumenterade förmåga att leda skapande processer med människor på olika institutioner så har Clara mycket svårt med konsensus.

– Jag dör om man säger ”vi” i den här gruppen, den här familjen, den här kommunen, den här arbetsplatsen tycker så här. Jag får andnöd efter ett kort tag, måste öppna en dörr eller fönster och släppa in frisk luft. Vi ska tycka olika och det är helt OK. Vi ska tillåta det. Jag kan dock inte gå in under konsensus. Jag blir grinig.