– Jag har varit och är fortfarande rädd för det mesta i livet, jag är alltid rädd när jag ska göra saker eller träffa någon. Jag tycker det är jättejobbigt. Men om jag lät rädslan styra så skulle jag bara sitta hemma och inte gå ut. Så tack vare det blir jag nog modigare än de flesta. Jag kan liksom göra vad som helst, eftersom jag lika rädd för allt.

Så säger Lou Rehnlund, som är drivande i (H)järnkoll Stockholms Län, en ideell organisation som vill arbeta för ökad kunskap, minska negativa attityder och diskriminering av personer med mental ohälsa. Hon är skapare av modellagenturen Funki Models. Lou har hela sitt vuxna liv arbetat för att förändra attityder till utsatta grupper och motverka utanförskap.

– Jag vet hur det känns att må så dåligt att man inte kan ta sig ur sängen och tillhör man ingen gemenskap blir det riktigt illa. Därför vill jag bidra till att skapa en gemenskap.

När Lou var 19 år och nyss hemkommen från Kalifornien fick hon jobb i växeln på Svenska Dagbladet. Hon började irritera sig på tidningens mossighet. Så hon skrev ett brev till ledningen och sa att ”ni måste föryngra den här tidningen. Den är för mossig, som en pensionärstidning.”

– Det ledde till att jag blev deras första ungdomsreporter. Jag fick skriva ungdomsnyheter. Det var ju lite annorlunda, då var ju alla journalister medelålders, åtminstone i mina ögon. Det blev faktiskt starten till deras Weekend-bilaga, säger Lou.

– Sen frågade de om jag ville bli fast på redaktionen, men då kom jag på att jag ville börja fotografera istället, och frilansade några år som musikfotograf på konserter och presskonferenser med artister. Jag hade ingen utbildning och jag var ung och dum.

Lou kom in på Beckmans reklamskola och fick efter skolan arbete på en reklambyrå, vilket hon tyckte kändes helt meningslöst. Lou kände att den stora reklamkoncernen inte stod för något annat än att tjäna pengar på kunderna, de hade ingen mission.

Under reklambyråtiden träffade Lou en gammal bekant, regissören och filmaren Staffan Hildebrand. Hon hade tidigare gjort en del jobb ihop med honom. Hildebrand skulle starta ett projekt om Aids, sjukdomen som precis hade uppmärksammats.

– Staffan sade att han ville ha mig med, men att det inte fanns några pengar. ”Du måste säga upp dig från ditt fasta jobb och hoppa på det här även om vi inte har en krona”, sa han. ”Det är så viktigt att vi sprider information om Aids”. Jag kände att jag bara ville gör det! Säger Lou.

Lou hade ännu ingen familj så hon tog chansen, sade upp sig och arbetade sedan med Staffan Hildebrand i fyra år. Deras arbete kring Aids ligger nu som en databas på Karolinska Institutet. Arbetet innebar filmande runt hela världen. Lou ansvarade för den digitala delen som då hette multimedia, eftersom hon tidigt specialiserat sig i digitala medier.

– Idag är de kunskaperna rena Jurassic Park! Säger Lou.

 

Modellagentur

Människor med funktionsnedsättning har sedan yngre år varit ett fokus för Lou. Hon anser att de blivit bortrationaliserade i samhället och i arbetslivet. Ingen mår bra av det. Arbetsplatserna blir för homogena, det blir bara högpresterande människor kvar.

– När jag var yngre hade jag mycket ångest, panikångest och fobi, säger Lou. Det gjorde mig stark att jag lyckades ta mig ur det.

– Jag kom in i världen av funktionsnedsatta människor av en slump när jag gått ut IHR. Jag såg direkt att verktygen vi fick där kunde jag använda för att hjälpa människor med funktionsnedsättning. Jag ville arbeta med ideella organisationer, så jag fick jobb som marknadskommunikatör i en organisation som bl a arbetade med personliga assistenter.

Lou fann där en massa sköna människor och hon kände att hon hittat rätt. Hon blev kvar i åtta år.

– När jag mötte mina gamla studiekamrater eller någon arbetskompis sade de ”Jaha, jobbar du med handikappade. Det kan du väl göra ett tag, men du kan ju få ett bättre jobb.”

– Då bestämde jag mig, säger Lou, jag ska ändra attityder till människor med funktionshinder. Det handlar ju bara om attityder!

Lou började arbeta med människor med olika funktionsnedsättningar genom film och fotografi. De gjorde en film som fick pris. Det viktiga var att människorna i filmen skulle vara så snygga som möjligt. Filmen fick stort genomslag. Folk var inte vana vid att se människor med funktionsnedsättning skildrade på det viset. Motståndet var i början stort från företaget: ”Snygga bilder på sådana människor, det skulle ju kunna bli freakshow”.

– Jag blev irriterad på att så fort det handlade om funktionshinder så skulle det vara sunkigt. Jag ville att bilderna skulle se ut som i Elle. Varför inte? Där hade jag användning av reklam- och marknadsföringsutbildningen jag gått, säger Lou.

– Så plötsligt, faktiskt som en blixt från klar himmel, kom jag på idén med göra en modellagentur för människor med funktionsnedsättningar. Det var 2007. Det tog sen två år att hitta finansiering. Jag sade till min chef att jag vill göra det här, annars säger jag upp mig. Så vi sökte pengar från Arvsfonden.

Sommaren 2009 lanserades idén med modellagenturen i media och det blev stort genomslag. Intervju i TV4 nyhetsmorgon, helsida i DN, intervju i SVT. När Arvsfondspengarna tog slut gick Lou gick över till Frösunda och drev verksamheten vidare där i fyra år under namnet Funki Models.

– Jag startade samtidigt projektet Självkänsla för Livet efter att vi varit på en catwalk turné i landet, säger Lou. Vi var i köpcentrum och visade kläder från affärerna i centrum. Det var något av det mest kaotiska jag gjort, men med alla de här härliga människorna lyckades vi.

En av modellerna på turnén sade till Lou: ”För första gången i mitt liv tittade man på mig för att jag var vacker, inte funktionsnedsatt”. Flera modeller berättade om hur deras självkänsla stärkts efter att de gått på catwalken. Då bestämde Lou sig för att utveckla detta till en metod, vilket sen blev Självkänsla för livet.

 

Självkänsla för Livet och (H)järnkoll

Lou startade Självkänsla för livet med en psykolog på Karolinska Sjukhuset och andra professionella i referensgruppen (2011-2014). Hon har föreläst för lärare och föräldrar för att bidra till insikt om hur man kan stärka funktionshindrades barns självkänsla och möjligheter att själva styra sina liv. Livet ska inte ta slut efter skolan. Hon har också nyligen ombildat Funki Models till en ideell förening, tillsammans med mammor som har barn med funktionsnedsättning.

– Min vision är att människor ska bli mer synliga i media och reklam och att vi förändrar attityder. Jag ville med Funki Models också skapa mänskliga växthus där man kan arbetsträna och lära sig administration, hitta en roll och finna gemenskap.

Som samordnare i föreningen (H)järnkoll i Stockholm arbetar Lou idag med att hjälpa människor som har eller varit i psykisk ohälsa att komma ut i samhället och berätta om sina ”resor”. Hon har satsat extra mycket på unga människor för att få dem att gå ut i skolor och inom psykiatrin och berätta om hur det är att leva med psykisk ohälsa.

– Det vi har på gång nu är en fotoutställning på ABF huset på World Mental Health Day. Vi ska fotografera på offentliga platser. Fråga människor om deras erfarenheter av psykisk ohälsa. Utställningen handlar om att visa psykisk ohälsas ansikten. Jag hoppas nu på att en del kändisar och politiker vill medverka också.

Det verkar alltid hända något när Lou Rehnlund får en idé. Vad som kommer härnäst vill hon inte avslöja.

– Om jag kan göra något vettigt med den tid jag har kvar här på jorden så är det att göra något för andra. Då får allt jag varit med om i mitt liv mening.