Samhället har på mycket kort tid gått från att vara helt analogt till att allt mer styras och genomsyras av digitalitet. Den förändringen rör inte bara individer med telefoner, paddor och datorer utan också väsentliga delar av samhällsprocessen, vår offentlighet och demokrati. Carl Heath, senior researcher på Interaktiva Institutet i Göteborg, är vad jag skulle kalla en digital spanare, förutom att han forskar.
– Det finns väsentliga delar av samhället som förändras i snabb takt genom digitaliseringen, säger Carl. De flesta är inte medvetna om det.
– Vi pratar jättemycket om offentlighetsprincip och tryckfrihet och så vidare men vad vi inte talar om är vad som händer under digitaliseringen när saker som tidigare var en allmän handling blir en kolumn i en databas och en digital minnesanteckning. Då lämnar den, det offentliga hägnet och blir en annan typ av digital produkt än den som betraktas som en offentlig handling. Så det finns områden som ger mindre insyn under digitaliseringen.
Carl bestämde sig efter att ha hållit en föreläsning i Göteborg för en tid sedan att skapa Facebook-gruppen ”Digital samhällskunskap”. Föredraget handlade om hur utbildningssystemet behöver ställa om för att möta vår framtid och samtid på ett bättre sätt.
– Jag pekar på tre områden som jag menar inte behandlas tillräckligt inom utbildningssystemet, säger Carl. Att skapa med IT som material, att datorn inte bara är ett verktyg utan ett material i sig själv som det går att forma, skapa och utveckla. Att vi för lite utvecklar människor i datalogiskt tänkande och att vi ägnar för lite tid åt digital samhällskunskap.
Carl menar att merparten av samhällskroppen är digitaliserad men väldigt få av oss är medvetna om vad det egentligen innebär för samhället och oss som medborgare. Det får en massa konsekvenser för hur t ex rättssystemet fungerar och hur vi medborgare förhåller oss still staten.
– Under föredraget var det flera som frågade var man kunde lära sig om detta, säger Carl. En kvinna föreslog att jag skulle starta en Facebook-grupp. Sagt och gjort.
Carl tar några exempel på problemställningar. Vad händer när en myndighet har en algoritm där AI fattar myndighetsbeslut? Hur kan myndighetschefen då garantera rättssäkerheten för myndigheten? Hur kan man som medborgare veta att myndigheten fattat rätt beslut och hur kan jag ta del av det underlaget?
– Idag sker mycket av gymnasieantagningarna på grundval av algoritmer som sorterar människor och om du som myndighetschef inte vet hur det datasystemet fungerar, då kan man fundera på var går gränsen för hur mycket myndigheter får och behöver veta, frågar Carl.
– Om den mjukvara man köpt är sluten, proprietär och stängd och jag som medborgare vill veta hur mitt myndighetsbeslut har gått till, då kan jag ju inte det för jag har ju inte rätt till källkoden. Och det är ju en fråga som överhuvudtaget inte finns på någon agenda idag.
Carl menar att man skulle kunna tro att datorn automatiskt innebär att man kan effektivisera saker, men beslutsfattares eviga behov av data och siffror, innebär att människor använder datakraft mer och mer för administrativa uppgifter än att faktiskt utföra sitt grunduppdrag.
Digital utveckling skapar grund för att utveckla bra saker för människor. Det bror på hur den används och hur beslutsfattare agerar.
Det digitala samhället handlar om en relation till medborgarna.
– Jag blev väldigt positivt överraskad när jag för ett par veckor sedan jag åkte till Skåne där jag fick för mig att jag skulle förnya mitt brittiska pass. Jag loggade in på den brittiska passmyndigheten som har hela sin sajt i en enda stor betaprodukt och jag tänkte fasen va bra. Ni prövar och ni utsätter er för kritik och diskussioner för att förbättra eran huvudsakliga produkt. Djäkligt imponerande. Men det har jag sett väldigt lite av i Sverige, en ödmjuk, öppen utvecklingskultur. Det handlar ju mycket om hur våra upphandlingar ser ut.
IT handlar mycket om att lära och att lära om, menar Carl. Det är inte en åldersfråga utan om utmaningen och viljan att lära om och lära nytt.
– Man har en allmänt utbredd idé om att barn växer upp som IT-hajar. Javisst de är grymma på att spela Counter-strike, men det innebär inte automatiskt att de kan söka med Google och vet hur en sök-algoritm fungerar, säger Carl. De behöver de lära sig att förstå och lära sig källkritik. Det är inte något man föds med.
En annan intressant problemställning är att vi mer och mer börjar arbeta via våra telefoner med appar. Då hamnar vi i många slutna, proprietära miljöer (ägs och kontrolleras av privata intressen). Mycket av nätets trafik drivs idag, inte av den tidigare fria kulturen utan av top-down-kontexter som styr och kurerar innehållet.
– Utvecklingen t ex inom sociala medier har exploderat de sista tio åren, säger Carl. Men samtidigt så bestämmer app-tillverkare, sajt-ägare i hög grad vad som kan göras och inte kan göras i mediet. Friheten är mycket begränsad. Samtidigt har form och design kommit att spela en allt större roll.
Instagram är en sådan app. Man tar ett foto via appen med sin mobil som har sämre kvalitet än mobilen klarar och lägger sedan ett filter som försämrar bilden ytterligare. Men det just hur budskapet presenteras som är det väsentliga för användarna.
Men, menar Carl, oavsett vilket medium du använder är berättelsen alltid det centrala och det som lever vidare.
Interaktiva Institutet är en tillämpad forskningsmiljö som ägs till merparten av svenska staten, det har till uppgift att stärka det svenska innovationssystemet och att bidra till att stärka de svenska forskningsmiljöerna i allmänhet och då framför allt inom området som angränsar till interaktionsdesign.
Det är kärnan i Interaktiva Institutet. Mycket handlar om att göra tillämpad forskning och tillämpad IT och interaktionsdesign och utgå från det perspektivet i innovationsprocesserna så det kan ju innebära att man jobbar med hälso- och sjukvård, skola eller fordonsindustri och alla möjliga olika områden.
