Skip to main content

Susanne Fuglsang har förändring med hjälp av teknik, digitala verktyg och processer som personlig drivkraft och arbete. Idag jobbar hon bl a som Executive Producer på Another Tomorrow och är styrelseledamot i Geek Girl Meetup, en av Sveriges största mötesplatser för kvinnor inom IT. Hon är även grundare av Geek Girl Plus samt styrelserådgivare för Eyevinn Technology. Susanne förespråkar fler initiativ för att lära de lite mer seniora mer om den digitala utvecklingen, och har startat flera projekt med det målet.

Susanne lever som hon lär och ser det digitala självledarskapet som en viktig del i ett samhället där allt fler skapar sig försörjning genom projektanställningar, nätverkssamarbeten och online plattformar som Upwork där en API (application programming interface) är din “arbetsgivare”.

Det handlar om att vara rustad för att kunna vara anställningsbar på flera sätt än genom anställning och att ta ansvar för sitt eget livslånga lärande och försörjning, menar Susanne.

Mitt förhållningssätt är att aldrig sluta lära mig nya saker. Att löpande se till att göra och uppleva något nytt för första gången är viktigt för mig. Det kan vara en kalligrafikurs, att gå på en 3D-printer meetup, löda en leksaksrobot eller lära mig att facilitera på nya sätt. Men det behöver inte vara så krävande saker alltid. Ibland räcker det med att läsa en bra bok för att hålla mig uppdaterad, tex The Inevitable av Kevin Kelly, som handlar om framtidens teknologier som kommer forma framtiden. Andra sätt är att lyssna på bra poddar som Exponential Wisdom med Peter Diamandis, Inside Quest eller svenska Spinnovation.

Den viktigaste delen av Susannes arbete är hennes öppna nätverk och nätverkandet. Det som tidigare bestod av att samla en massa visitkort har helt bytts ut till att skapa och upprätthålla relationer och dialoger. Därav benämningen det “öppna nätverket”. Syftet är att i första hand ge och dela med sig och inte att ta. Man bidrar med kontakter och uppdrag åt andra för att i gengäld “få tillbaka” vid ett senare tillfälle. Det finns inga tvång eller säljfokus på nätverket, utan det bygger på ett ömsesidigt förtroende och vilja att dela med sig.

Där kommer sociala medier in som ett självklart digitalt verktyg.

Sociala medier handlar inte om att bli vän med alla, utan om att göra sig synlig och att bli ihågkommen och rekommenderad för uppdrag och anställningar.

Likadant är det med meetups, seminarier och konferenser. De sprids och publiceras alltid på sociala mediekanaler som meetup.com, Facebook, Twitter m fl. Om man inte finns på de kanalerna så får man ju inte heller reda på vad som händer och förlorar möjligheten att umgås med och lära känna nya intressanta personer, menar Susanne.

Om du inte testar Pokemon Go är det ju lätt att avfärda det som en ungdomlig grej eller något för spelnördar, men det intressanta är ju att förstå tekniken, affärsmodellen och beteendet som skapas av spelet. Om vi inte intresserar oss för det så missar vi ju en viktig dimension av utvecklingen i samhället.

Efter en lång karriär med olika roller inom mode, media och kommunikation så förändrades familjesituationen markant när den äldsta dottern erbjöds jobb i Sydkorea som nittonåring.

Ett land som Susanne aldrig lärt känna trots att det var hennes ursprungsland. Plötsligt kändes karriären som reklamprojektledare vid det tillfället inte lika intressant med en dotter på andra sidan jorden.

Men istället för att se det som ett problem vände jag det till en möjlighet för förändring och utveckling. Jag startade det egna företaget Biznetasia som arrangerade affärsresor för bl a H&M Club, Tidningsutgivarna och utbildade företagschefer som skulle stationeras i Sydkorea och affärskulturen. Det blev starten på min egen upptäcktsresa av Sydkorea.

Att bygga upp ett företag från Sverige utan ett nätverk på plats i Sydkorea hade aldrig gått utan de digitala plattformarna. Skype, Kakao Talk, LinkedIn, den egna sajten, sociala medier och olika lokala affärsnätverk var basen för att kunna etablera företaget. Det mesta kunde skötas digitalt även om det också innefattade en hel del resor för att skapa relationer på plats.

Det var en nyttig och lärorik erfarenhet som fick mig att förstå vad tekniken kunde skapa åt mig. Efter fem år kände jag att resan var klar. Det var dags att hitta nästa fas i livet.

Med blicken tillbaka på Stockholm och Sverige så blev det naturligt att söka sig tillbaka till den “gamla” yrkesbanan inom reklam och media. Men det blev tvärstopp. Nätverket var inte längre aktuellt och CV:et hade inte direkt en röd tråd med Sydkorea som sista fokusområde.

Jag bestämde mig för att dra igång min egen verksamhet inom det jag var bäst på, projektledning. Men jag visste att jag behövde en säljbar och unik inriktning för mitt erbjudande så jag började se mig omkring efter vad det var som hände på marknaden just då, för snart 3 år sedan.

Det jag fann var att den digitala transformationen hos företagen hade börjat. Nästa steg var att identifiera vilka förebilder och communities som fanns inom områdena teknik, digitalisering och innovation som intresserade mig mest.

Det var då Susanne upptäckte Geek Girl Meetup. Geek Girl Meetup startades 2008 av Heidi Harman och Andie Nordengren och arbetar aktivt för en mer jämställd IT-bransch genom att lyfta fram och uppmuntra fler kvinnor att ta plats som talare och i styrelser, organisera events, utbildningar och sprida information.

Inom organisationen hade de ganska nyligen startat GeekGirl Mini för barn, och eftersom jag själv precis upplevt hur kunskap om teknik och digitala verktyg hjälpt mig att skapa ett företag med affärer mot Sydkorea så ville jag skapa ett forum där man tillsammans kunde lyfta varandra och dela kunskap inom området så att fler kunde få uppleva samma sak. Det blev naturligt att fråga om jag kunde starta GeekGirlPlus som en egen del, där vi skulle paketera aktiviteterna efter vad kvinnor i lite mer seniora åldrar hade behov och intresse av.

GeekGirlPlus fick ett stort stöd av styrelsen i Geek Girl Meetup så jag startade det ganska omgående och vi har tills idag arrangerat allt från robot-workshops för mamma-och-barn-grupper, där återanvända leksaker gjordes om till robotar, 3D-print-föreläsningar med Stockholm Makerspace, styrelseutbildning för våra medlemmar samt att vi, som först i Sverige, arrangerade en screening av dokumentärfilmen Debugging the Gender gap.

Det som förvånar mig är att det pratas så otroligt lite om de “äldres digitala kunskap”. Fokus ligger ofta på skolan och många non-profit initiativ riktar sig mot barn och att lära dem om kodning och teknik. Men få initiativ är inriktade på oss lite mer seniora.

Parallellt med att starta GeekGirlPlus började Susanne arrangera “hackathons”. Något som många vi den tidpunkten inte hade hört talas om. Idag, tre år senare, har Susanne levererat ett femtontal stora hackathons och andra interdisciplinära uppdrag åt Reach for Change, Nasa Space Apps Challenge för Spaceport Sweden, Swedish Incubators & Science Parks, IT&Telekomföretagen, Internetstiftelsen i Sverige, Stockholm Science City Foundation, Post- och telestyrelsen och Stockholm stad för Openlab och många fler.

Susanne samarbetar idag med Joe Coppard, Fredrik Heghammar och Jonna Dagliden på Another Tomorrow som utbildar och hjälper företag att prototypa och innovera nya idéer genom att facilitera och kurera bl a interdisciplinära möten i form av sprintar och hackathons.

Another Tomorrows team är gränsöverskridande vad gäller kompetens och kunskap och de lever som de lär. Att alltid ta in ett externt perspektiv in i organisationerna och företagen. För Susanne är det här personligen viktigt.

Vi måste samverka över gränserna, inte bara de rent geografiska utan även över branscher, kompetensområden, ja överallt. De organisationer och företag som inte öppnar upp för samverkan kommer att få svårt att överleva.

Anders Pettersson

Anders Pettersson

Psykologi, sociala rörelser och lärande.