Julia Hellmark Killick är besjälad av rörelser som arbetar med att påverka våra konsumtionsmönster mot en mer hållbar värld. Hon är inte ensam men en av de unga som säkert kommer att vara med och förändra världen.
Efter konst- och designstudier i Frankrike återvände hon till Sverige för distansstudier inom textila material innovation på Borås Textilhögskola och engagerad deltagare i Foodmaker-kursen på Fristads folkhögskola.
Julia ska försöka starta produktion av textilfibrer gjorda av uttjänt mjölk. En idé konkretiserad I Tyskland och nu på väg hit.
– När jag studerade i Frankrike så kom jag in på det här med ”zero waste”, och jag har försökt leva efter dem principerna sen dess. Återvinning, återanvändning och kompostering, säger Julia.
– Och så ska jag starta en REKO-ring i Lerums kommun, säger Julia. Ordet betyder Rejäl Konsumtion och innebär att skapa kontakt mellan lokalproducenter och konsumenter. Att göra lokal mat lättåtkomlig så att man enkelt kan stödja inhemska producenter genom att beställa online, utan mellanhänder och hämta produkterna på en förutbestämd, närliggande plats. REKO-ringarna har växt från tre stycken 2017 till ca 70 2018.
För Julia handlar det om att, på ett hållbart sätt, ändra och sammanlänka industrier så att privatpersoner kan påverka dem. Att göra textilfibrer av ”spilld mjölk” är ett sätt att återanvända en redan producerad produkt till något nyttigt i stället för att låta den förgås.
– Mjölkproducenter har problem med svinn och textilindustrin med alla plaster använt i kläder och produkter som sedan hamnar i naturen. Så mat och textil är vad jag vill arbeta med.
– Bara på en mindre svensk mjölkgård idag kan det försvinna 10 000 liter mjölk på olika sätt i produktionen fram till och med mejeriet. Dessutom blir ju stora mängder paketerad mjölk inte såld eller outnyttjad, och det är då man kan använda den och göra fibrer, säger Julia.
”waste is a failure of the imagination” – Citat av Douglas McMaster, Julias ledord.
Att omvandla uttjänt mjölk till fibrer som kan användas för till exempel textilproduktion görs genom att man syrar mjölken för att utvinna proteinet. Man kan använda liknande maskiner dem som tillverkar polyester, för att bearbeta proteinet så att fibrer skapas. Vatten används i processen men i mycket liten mängd.
– Man kan jämföra det med bomullsproduktion, säger Julia. För att få fram ett kilo bomullsfibrer krävs 2 800 liter vatten, för ett kilo mjölkfibrer krävs endast 2 liter vatten. Mjölken är ju också redan producerad. Man kan dessutom återanvända andra restprodukter med liknande procedurer.
Det har funnits intresse för den här processen i Sverige men det tycks inte ha tagit fart, så nu vill Julia sätta hjul i rullning.
– Jag vill starta produktion av mjölkfiber, helst i min egen kommun, säger Julia. Man skulle kunna ersätta många plastpaketerade produkter, skapa textil till kläder eller använda det i kosmetika.
Julia har inga illusioner om att mjölkfibrer kommer att ersätta allt, så mycket ”spilld mjölk” finns inte och det vore korkat att använda drickbar mjölk till detta.
– Det handlar om att förbättra omständigheterna för hållbar konsumtion, säger Julia. Det finns andra outforskade områden där vi kan återvända det vi nu redan har producerat. Det är en spännande utveckling.
Julia tänker vara med i den.
