Yuri Nakajima är bosatt i London sedan förra sommaren därifrån hon driver klädmärket Fukushima Knit. Hon minns väl den morgonen då jorden öppnade sig och hennes hemland Japan upplevde den största jordbävningen på decennier. I Japan är 11/3 ett datum som är lika inristat i folks medvetande som 9/11 är för oss i väst. Dagen då Tohuku jordbävningen ägde rum. Dagen då tusentals japaner miste livet i husras och tsunamivågor som drog in över den nordöstra delen av Honshu, den japanska huvudön, och svepte med sig allt i sin väg. Dagen som kärnkraftverket Fukushima fick en härdsmälta. Vår tids största kärnkraftsolycka.
Det hårdast drabbade området i Japan efter jordbävningen var Fukushima. Hem förstördes. Familjer tvingades flytta. Den yngre generationen gav sig av för att bygga sin framtid på annan ort. Kvar finns idag den äldre generationen och enskilda barnfamiljer som inte har någon annanstans att ta vägen. Föräldrar som syns på japanska nyhetsinslag när de går runt med geigermätare på lekplatser innan de vågar släppa ut sina barn för att leka .
– Jag flyttade till Australien bara några månader efter jordbävningen, berättar Yuri. De första orden jag lärde mig på engelska var ”earthquake” och ”radiation damage”. Det enda folk frågade mig om var naturkatastrofen som drabbat Japan.
– Hela världen skickade pengar för att hjälpa till att bygga upp den infrastruktur och de hem som förstördes under jordbävningen. Den japanska staten har gjort enorma insatser. Men allt fokus har varit på byggnaderna, vägarna, tågspåren. Vem är det som fokuserar på människorna? För dem kommer inget någonsin att vara detsamma igen.
Yuri berättar hur japanska medier först rapporterade att kärnkraftverket i Fukushima inte skadats av jordbävningen, och att alla kunde vara lugna. Det blev sedan klart att härdsmältan var värre än den i Tjernobyl trettio år tidigare. Efter det har hon och många andra yngre haft svårt att lita på hur objektiv mediesändningarna är i Japan.
– Jag hamnade i en ganska annorlunda situation, eftersom jag såg hur krisen i Japan hanterades utifrån, från Australien. Jag hörde hur utländsk media rapporterade kring det som skedde.
– Det jag insåg tidigt var att det inte räcker med att bara ge pengar för att hantera en humanitär kris. Det behövs fokus på människorna, att hjälpa dem att komma tillbaka till en vardag igen. Att hjälpa dem till sysselsättning trots att allt är så annorlunda i området nu.
Fukushimaregionen i Japan har under århundraden varit känt för sin textilproduktion och dess höga kvalitet av stickade produkter. Familjeföretag och fabriker har drivits i flera generationen. Och även om regionen på senare år hotats av billigare arbetskraft i grannländer som Kina och Vietnam så finns fortsatt en stolthet bland lokalbefolkningen.
– Jag har själv en examen inom mode och hade jobbat inom modebranschen i Japan i 5 år när jag återvände från Australien. Jag övertygad om att jag ville engagera mig i ett projekt som skapade sysselsättning i Fukushimaregionen. Min pappa har jobbat med produktionskontroll i fabriker i Fukushima under hela sitt liv och hade kontakt med flera fabriker. På så vis kunde jag börja ta kontakt med och inleda ett samarbete med en av de familjefabriker som fortfarande bedrev verksamhet i området, berättar Yuri.
Tillsammans med sin syster Kaori Nakajima startade Yuri klädmärket Fukushima Knit. De har idag ett 10-tal olika designs på stickade tröjor som de säljer både lokalt i London och online via en Tictail-shop, med mål att uppmärksamma och påminna om situationen i Fukushima, men även för att bevara den japanska stickningstraditionen. Materialet som används kommer ifrån Osaka i centrala Japan, och fabriken där tröjorna tillverkas ligger långt ifrån själva kärnkraftsolyckan, vilket innebär att tröjorna inte utsatts direkt för radioaktivitet.
– Både jag och min syster hade i ungefär samma veva turen att beviljas arbetsvisum i Storbritannien som gäller i två år. Vi hade sett hur varumärken som använder traditionella japanska tecken, hiragana och katakana, växte i popularitet i Europa, bland annat med framgångarna från klädmärket Super Dry. Därför bestämde vi oss att det var japanska tecken som skulle pryda även våra kläder.
Några tröjor har de japanska katakana-karaktärena フクシマ på sig. Katakana, likt det andra japanska alfabetet hirgana, är ett fonetiskt alfabet där varje stavelse skrivs ut, i detta fall fu-ku-shi-ma.
– Vi har jobbat mycket med fysisk handel i London, och är ute på marknader i både Hampstead och Camden där vi kan träffa kunder ansikte mot ansikte och samtidigt kan dela med oss av vår berättelse och situationen i Fukushima idag.
– Jag känner av hur det får folk att tänka till, att minnas det som hände. Främst äldre personer jag träffar i London ömmar för lokalbefolkningen i Fukushima. Jag tror att de minns vad som skedde Tjernobyl på ett annat sätt.
Yuri mötte först många motgångar när hon bestämde sig för att starta upp Fukushima Knit. Folk i hennes omgivning var osäkra på om det skulle fungera, och även på varför någon skulle vilja ha en stickad tröja med
japanska tecken på. Att hon dessutom var kvinna utan tidigare erfarenhet av att driva företag bidrog till skepticismen hon och hennes syster möttes av. Idag är stödet större, och både vänner, familj och fabriksarbetarna är mer intresserade av projektet.
– För de människor jag känner i Fukushima är London så långt bort. På andra sidan jorden. För dem tycktes möjligheten att sälja något i Europa som en omöjlighet. Men idag är de mer positiva. De hör av sig oftare och frågar hur det går för mig, säger Yuri.
– Mitt mål har alltid varit att folk i Europa ska bli mer medvetna om situationen i Fukushima. Många tv-inslag har sänts på brittisk tv om det som hände 2011, men rapporteringen om folks vardag är inte lika omfattande. Det är främst det jag får frågor om. Hur folk lever nu. Om hur jordbruk har behövts stängas ned pga radioaktivitet i jorden, om hur jobb försvinner.
Yuri känner en stolthet över att ha tagit sig an projektet tillsammans med sin syster, och särskilt att hon hittat modet att starta något på egen hand.
– Att få ut ett bra resultat av projektet är givetvis viktigt, men samtidigt är det själva resan, processen som står allra högst upp för mig. Möjligheten att träffa folk, att dela med sig, att beröra andra.
– Innan jag flyttade till Europa trodde jag att folk här skulle vara ytliga och svåra att komma nära. Men jag hade fel. Alla jag träffar här är så naturliga, hjälpsamma. Det jag märker är att kvinnor i västvärlden är mer självständiga, de har förtroendet att starta och driva egna företag på ett sätt som jag inte upplevt hemma i Japan.
Den inspiration Yuri har fått av att driva Fukushima Knit i London och att samtidigt träffa andra entreprenörer från alla möjliga bakgrunder har förändrat hennes inställning till kvinnors möjlighet att lyckas som egenföretagare.
– Mitt mål nu är inte bara att sälja tröjor och stötta Fukushima, utan jag vill dela med mig av min berättelse. Mina motgångar, lärdomar och framgångar. När jag kommer tillbaka till Japan och Tokyo kommer det att vara mitt mål, och försöka inspirera den yngre generationen mer genom min resa. Att få dem att inse att vi inte måste ställa oss på rad och leva enligt den traditionella japanska affärskulturen, utan vi kan skapa våra egna möjligheter, bara vi vågar ta första steget.
Läs mer om Fukushima Knit på: tictail.com/s/fukushimaknit
